Hanna

Du vet att jag känner
Du vet att jag tänker
Du vet att jag gråter

Jag va din slav utan krav, vilket ledde till min grav
När jag gick av, vi va två skeppsbrutna själar på ett hav
Du lös som en lanterna, klart som en stjärna
När du våldtog mitt hjärta, och sprängde min hjärna

Baby, jag såg dig när du sett mig
Är det gud eller djävulen som förlett dig
Du och jag, extas min vän
Glad i några timmar men sen knas igen
Kommer psyket nånsin tillbaks igen
Skriker sen, värsta tjut
Dansar mig trött inifrån och ut
Svettas, gråter och älskar tills det tar slut

Vem kan förstå när man känner sig djupblå
Vart man ska gå, vart man ska stå, ingen e på ens nivå
Man vill slå, hålla känslor på distans
Få stimulans, glömma tårar som faller på grund av kvaddad romans
Försvinner som ett skott utan nåt jag fantiserade

Nu sitter jag i misär, ensam här å undrar när
Om jag nånsin blir kär, en keff atmosfär
Så tro på det här, ta vara på det här
Jo svara på det här varför marken aldrig bär
Frustrationen distraherar mitt sinne
Stannar i mitt minne, depression, galenskap finns här inne
Kärlek är som poker, man förlorar å man åker
Nu står jag utan nåt och du vet att jag gråter