Hanna

Tongue tied over three words. Go on, tell people I was happy. Now my scars are open.You're strong, I'm not. We can both remove the masks and admit we regret it from the start. This is too hard, for both of us. Cursed. I can lend you my broken parts, and then I will give you all my heart, so we can start it all over again

I will stick around, just a little while longer. Just to make sure, that you're really sure, you like sleeping alone.

Kaos i huvudet, kaos i kroppen. Mina tankar är ett känsloladdat kaos. Tankarna som ej går att reda ut, som endast kommer ut i form av salta tårar. Hulkandes i fosterställning vill jag bara må bra igen. Vara samma person som alla refererade till glad och rolig, inte den tysta och tråkiga. Jag vet inte var den glada personen finns idag. Dog hon samtidigt som viljan att ta tag i sitt liv kom?

Vill kunna  ta hjälp av de jag älskar, vill visa att jag tror på dem. Kan inte. Skulle inte kunna prata med mig själv om jag så satt mittemot. Vet inte hur jag ska sätta ord på kaoset.

Problemen kanske inte är så stora, egentligen. Det är ganska världsliga saker men de äter upp mig levande. Vill heller inte se mig själv som ett offer, finns så många människor som mår sämre. Lämnar de jag älskar utanför, sakta smulas mina relationer sönder samtidigt som jag bara tittat på, handlingsförlamad av mitt kaos.

Varje gång Han med stort H, Han som äger mitt hjärta, förklarar att han snart inte orkar hålla i det, att det börjar bli för tungt. Att det är inte längre en ära att hålla mitt hjärta utan istället en pina. Varje gång han nämner det hamnar jag i ett tillstånd som skrämmer mig så fruktansvärt. Det ilar av kyla i hela kroppen, jag får svårt att andas och det sticker i fingrarna.

Har jag blivit så svag? Så svag och handlingsförlamad att jag inte ens orkar se mina problem och lösa dem, fastän de från början var så simpla. Har jag blivit, eller  har jag alltid varit, den fega personen som springer ifrån sina problem och tror att de ska lösa sig själva? Troligtvis har jag alltid varit så, men först idag syns det så tydligt.

Rädd för mig själv. Rädd för att jag håller på att förstöra det finaste jag har.

Jag går bredvid men halkar efter, jag orkar inte springa mer.

Hittade en text som jag egentligen skulle publicerat för ett tag sen. Ikväll har jag inte orkat tagit reda på vilket håll mina tankar snurrar så jag tänkte att jag skulle skriva ner den gamla texten istället...

Kär. Inte kär. Snarare det senaste. Det ska tydligen kännas 100 procent. Jag känner inget på dagen, bara natten. Det är lögn. Jag dricker för att glömma. För att dränka känslorna. Det är också en lögn.
De finns där, känslorna. Hela tiden.
Om jag bara kunde släppa pressen, pressen på att träffa rätt varje gång.
Rädd för att nöja mig, rädd för att bara acceptera.
Trött på att bara undra utan att få svar.
Att ligga gråtandes om natten är inte det jag planerat.
Varför dessa funderingar?
Jag är inte olycklig. Eller är jag?

Sometimes I get you, Sometimes I don't understand.
Sometimes I love you, Sometimes it's you I can't stand.
Sometimes I wanna hug you, Sometimes I wanna push you away.
Most times I wanna kiss you,

Then I say, ‘I'm through with you.'
Suddenly I'm back with you.

Sometimes I catch you, Sometimes you get away
Sometimes I read you, Other times I’m like, ‘Where are you on the page?’

There's always that one person
that will always have your heart
You never see it coming cause
you're blinded from the start
Know that you're that one for me,
it's clear for everyone to see

Ensamheten kryper sig på framåt natten. Tomheten blir så uppenbar när ingen håller om mig och andas i min nacke, viskar vackra ord. När ska jag få reda på om det var Han eller behovet av Någon? Är min kärlek till kärleken för stor eller rädslan för ensamheten för påträngande för att få svar? Varenda låttext stämmer på ett märkligt sätt in, formar jag historien efter texten eller formas texten efter min historia? Jag frågar för att få svar. Jag har lärt mig att det inte alltid finns ett svar men om det nu skulle finnas ett behöver det inte betyda att jag kommer jaga ifatt det. Jag kommer stå utan svar. Har jag tur behöver det inte vara något negativt.


Ξανά betyder igen, eller återigen på grekiska. Här sitter jag, ensam. Återigen.

It's hurting me to let you go, maybe it's because we spent so much time and I know there is no more.

I didn't mean to let it get so personal.

 

tankar och känslor uppenbarar sig, snurrar

Tears come streaming down my face. I've lost something I can't replace. My love has gone to waste.