Hanna

Ensamheten kryper sig på framåt natten. Tomheten blir så uppenbar när ingen håller om mig och andas i min nacke, viskar vackra ord. När ska jag få reda på om det var Han eller behovet av Någon? Är min kärlek till kärleken för stor eller rädslan för ensamheten för påträngande för att få svar? Varenda låttext stämmer på ett märkligt sätt in, formar jag historien efter texten eller formas texten efter min historia? Jag frågar för att få svar. Jag har lärt mig att det inte alltid finns ett svar men om det nu skulle finnas ett behöver det inte betyda att jag kommer jaga ifatt det. Jag kommer stå utan svar. Har jag tur behöver det inte vara något negativt.


Ξανά betyder igen, eller återigen på grekiska. Här sitter jag, ensam. Återigen.

It's hurting me to let you go, maybe it's because we spent so much time and I know there is no more.

I didn't mean to let it get so personal.

 

tankar och känslor uppenbarar sig, snurrar