Never alone, always alone
Hittade en text som jag egentligen skulle publicerat för ett tag sen. Ikväll har jag inte orkat tagit reda på vilket håll mina tankar snurrar så jag tänkte att jag skulle skriva ner den gamla texten istället...
Kär. Inte kär. Snarare det senaste. Det ska tydligen kännas 100 procent. Jag känner inget på dagen, bara natten. Det är lögn. Jag dricker för att glömma. För att dränka känslorna. Det är också en lögn.
De finns där, känslorna. Hela tiden.
Om jag bara kunde släppa pressen, pressen på att träffa rätt varje gång.
Rädd för att nöja mig, rädd för att bara acceptera.
Trött på att bara undra utan att få svar.
Att ligga gråtandes om natten är inte det jag planerat.
Varför dessa funderingar?
Jag är inte olycklig. Eller är jag?
Kär. Inte kär. Snarare det senaste. Det ska tydligen kännas 100 procent. Jag känner inget på dagen, bara natten. Det är lögn. Jag dricker för att glömma. För att dränka känslorna. Det är också en lögn.
De finns där, känslorna. Hela tiden.
Om jag bara kunde släppa pressen, pressen på att träffa rätt varje gång.
Rädd för att nöja mig, rädd för att bara acceptera.
Trött på att bara undra utan att få svar.
Att ligga gråtandes om natten är inte det jag planerat.
Varför dessa funderingar?
Jag är inte olycklig. Eller är jag?
