Jag sjunger för mig själv, fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet.
Han kunde frågat hur hon kände
Och förklarat vad som hände
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier
Dom kunde säkert tagit en fika.
Han skulle sett att dom var lika
Här står nu hon med huvudvärk och svär i grubblerier
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar
Å tiden går och hösten fryser till
och det är långt till nästa vår
Kommentarer
Trackback
