Hanna

Hej, det är jag som hör av mig
Ja, jag kunde inte låta bli
Är du förvånad över av att höra min röst igen?
Mm, det är sant, du är hemma snart
Visst, men jag kom just att tänka på
Kommer du ihåg den där första gången?

Säg, nog är det bortkastad tid det här
Vi kunde ju vara tillsammans nu
Du, lägg inte på
Jag vill känna din närhet

Jag längtar med hela min kropp

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig

jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän


men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion hur du går sönder inuti, 
så som jag gjorde det. 

Kan inte gråta längre, har tagit slut på tårar. 
Jag saknar medvind när fan ska det vända?
Ska sluta hoppas för det kommer aldrig hända.

Kommer alltid bli varm i hela kroppen när jag ser dig
Tack för alla fina minnen som vi delat


Måste gå vidare, inget blir bättre av att gräva ner sig

Fuck allt som var bra, 
Jag känner ångest över att jag någonsin lärde känna dig.
Är du den där personen så förtjänar du fan ingenting.

Säg nånting

Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass-slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort men moln kom ivägen.

Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minns jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till mig ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag vem är konstigast, är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas, varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner.

Här i bland ruinerna
Bland torra salta tårar
Här bakom rullgardinerna
Och alla uteblivna vårar
Här under askan utav sönderbrända drömmar
Ska vi bygga nånting större